Stop´n´Stare

Ja då har det så hänt. Jobbar man som djursjukvårdare så vet man nästan att det förr eller senare blir så att man engagerar sig lite extra när det väl kommer till kritan. Igår, lördag, så kom det in två underbart söta små fluffbollar till Albano för avlivning. Matte är svårt sjuk och hade tagit det tuffa beslutet att låta hundarna få somna in då hon inte längre kan ta han om dom. Hennes syster var den som kom med hundarna då matte själv inte kunde närvara. Systern var så allergisk att hon helst inte ville komma in på jobbet utan satt gärna utanför med hundarna.
Det skär i hjärtat att behöva avliva fullt friska djur och om man kan försöka hjälpa till så varför inte?
Jag tog över hundarna och tanken är nu att försöka omplacera dom och i sista hand avlivning.
Hundstallet har tyvärr fullt och har även intagningsstopp för privatpersoners hundar sedan maj i förra året.
Jag söker hem till hundarna tillsammans eller var för sig. Jag tror att det är bra att dela på dom då de stressar upp varandra rätt bra, speciellt ute. Jag tror heller inte att de kommer att må dåligt av att sära på sig, tvärtom tror jag att de då har större chans att bli lugna, harmoniska individer. Läget är AKUT såklart då jag vill ge dom en hållbar levnadsituation som de kan må bra i så snabbt som möjligt. Jag med tidigare matte vill inte att detta ska bli hundar som flyttar runt i olika hem utan att de får livslånga nya mattar/hussar.

CHAMPIS
Hane 5,5år gammal och väger 7 kg.
Blandras: Papillon/Tysk spets/Dv.Schanuzer.
Genomgått allmänkoll av veterinär utan anmärkningar.
Vaccinerad och försäkrad hela livet.
Inga kända alleriger eller dylikt. Äter torrfoder.

Personlighet, i alla fall vad jag märkt än så länge =).
Det första vi gjorde igår kväll var att kamma, klippa och bada.
Champis var inga problem alls att hantera och såväl klippning av klor, päls och borstning gick utmärkt.
Så nu är Champis vårsnygg =). Jag vet att hans tidigare matte rakat ner honom ganska kort och lämnat svans tassar och huvud.
.

Champis är en liten och smånervös hane.
På promenad drar Champis lite om vartannat i kopplet. Nu är han understimulerad och jag vet att han inte fått vara ute så mycket som hundar bör så säkert blir det bättre när stressen minskar. Men det kommer att krävas lite koppel träning för att det ska bli helt bra. Han har inte brytt sig om andra hundar när vi har varit ute. Mot mina tjejer är han mest fjäskig och ska slicka i örat och mungiporna. Han är okasterad men försöker inte rida eller vara på tjejerna för mycket. Han verkar vara en charmant liten herre och mina tjejer gillar honom. Till och med Dyrka försökte leka med honom igår.
Däremot så har han under kvällen igår kissat inne en gång. Säkert skulle han må bra av en kastering för minskandet av både stress och urinmarkering. Eftersom de heller inte blivit rastade som de ska så tror jag man får börja om lite från början med Champis och kanske gå ut lite oftare och belöna kiss ute. Däremot så tror jag att inklärningen kommer att gå fort. Ett skvätt skydd för hanar när han är inne och när han besöker nya platser tror jag är på sin plats.
Han har inga problem att vara i bur men kan bli lite pipig. Pipen eskalerar inte. Han sov lugnt hela natten i buren utan ett knyst. Jag upplever inte Champis som skällig. Champis har inga problem att åka bil och sitter på golvet på passagerar sidan och kikar förstrött. Han tittar på dig med en härlig blick som verkligen ser dig och hans lilla skägg, som jag nu klippt lite snett hi hi hi, inbjuder till massor med pussar =).
Jag tror att Champis behöver ett aktivt hem men utan stress i miljön. Gärna lugn och ro inne. Han ska nog inte bo med en annan fertil hane. Småhund som han är så tror han att han är super modig och tuff men när det väl kommer till kritan så är han mest feg. Han behöver få komma ut och vara hund igen. Han är lättlärd och trevlig, är man tydlig så förstår han snabbt vad du vill. Han behöver ett hem med tålamod då han är lite stressig och pipig. Jag har bara väntat ut honom och det har funkat bra. Champis kommer inte säljas för pengar, ett varmt hem med öppet hjärta är det han söker.

.

.

.
.
.
JESSIE
Tik: 3,5 år gammal och väger 6kg.
Blandras: Chinese Crested Powder Puff och Papillon.
Genomgått allmänkoll av veterinär utan anmärkning.
Vaccinerad och försäkrad hela livet.
Inga kända alleriger eller dylikt. Äter torrfoder.

Personlighet, i alla fall vad jag har märkt än så länge =).
Jessie kammades och klipptes och badades hon med när vi kom hem. Vi klippte även klorna och rakade runt tasssarna. Jessie tog det hela med ro tills på slutet då hon försökte äta lite på kardan för att berätta att hon fått nog. Jag ignorerade detta beteende och fortsatte kamma ett tag till. Jessi gav upp och väntade tills jag var klar.
Jag upplevde inte detta som ett problem på något sätt men väl något att anmärka på. Jag vet att hennes tidigare matte har rakat henne ganska kort och lämnat svans, tassar och huvud långt.
.

Jessie som har mycket powder puff i sig är inte lika framåt och på som Champis är. Hon är lite tillbakadragen och försiktig. Hon reagerar på kroppsspråk och tycker hon att man är lite läskig så lägger hon sig ner platt på backen.
När man väl är kompis med Jessie så har man en vän för livet, när vi lärt känna varandra närmare så kröp hon upp i mitt knä och rullade ihop sig och somnade.
På promenad så är hon rätt lik Champis och drar om vart annat och skuttar ibland omkring som en ko på grönbete. Jessie är också väldigt understimulerad och behöver även hon lite koppelträning för att bli bra.
Jessie har inte heller reagerat på hundar när vi har varit ute däremot katter (jag har ju en själv). Kommer dom för nära så skäller hon allt vad orkar på dom och jag tror säkert att hon skulle jaga en katt i dagsläget om hon fick.
Mot mina hundar är hon rätt så avvaktande som en puffis brukar vara (i mina ögon). Hon är sval och vill gärna ha lite utrymme men kan själv bestämma att komma nära mina tjejer när det passar henne. Vil hon inte så är hon tydlig och visar tänder. Funkar inte det så nafsar hon i luften. Väldigt bra och tydliga signaler som skall respekteras av andra hundar. Jessie har inga problem att vara med precis överallt och är lugn som en fibunke i både bur och bil. Jessie larmar när det kommer någon men är ingen skällig eller pipig hund.
Jag tror att jessie behöver ett hem med långa promenader och massa mys. Hon behöver hundkompisar som inte är burdusa och som respekterar hennes signaler. Jessie är ingen hund som leker glatt med andra hundar hon är mer en människomys hund. Har man katt tror jag det är bäst om katten är en utekatt då Jessie behöver tid på sig att lära sig hur man är mot katter. När vi var på kvälls promenad igår så gick min katt med oss och det gick tex bra.
Jessie kommer inte säljas för pengar, ett varmt hem med öpet hjärta är det hon söker.
.

.

.

.
Hjälp mig gärna att sprida informationen, vartsomhelst egentligen, ju mer vi sprider desto större chans har dessa små yrväder =).
.
Camilla 0737 36 33 53 ring eller sms:a.
[email protected]