Sorg

Wow vad ledsen jag blev när jag såg att Michael Jacksson har dött. Vilken legend, vilken fantastiskt musikskapare, vilken underlig människa.
Undrar hur det var när Elvis dog? Ja jag jämställer dom iaf som ikoner, musikskapare och trendsättare.
Vilket underligt liv dessa människor lever. Att avgudas av så många men ändå alltid känna sig ensam trots miljader av fans. Vi ser deras minsta rörelse och ändå känner vi dom inte.
Som att leva utanför fast ändå mitt i.
Vilka låtar de har gjort som kommer att leva vidare år efter år decennier efter decennier, som en extra livstid.
Undrar om de förstår hur de påverkat oss som folk? Deras danssteg som kommer att göras i generationer framöver som små livsglimtar av ett försvunnet liv. 
Deras sätt att omskaka musikvärlden med låtar och personligheter som når över landsgränser och klasskillnader, att vara en front för något som vida överstiger ens förnuft, hur lever man ett sånt liv utan att bli knäpp? 
Jag kommer för alltid att minnas dessa ikoner och musiken ska leva vidare i mitt hem för att höras till nästa generation, jag låter er inte dö.

Michael Jackson 1958 - 2009                                      Elvis Presley 1935 - 1977

                      
                                                                                                                            
                              

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0